Transporträtt

Ett viktigt mål med transporträtten är att personer som drabbas av skada i samband med transporter ska ha rätt till fullgod ersättning. Ett annat mål är att det beträffande godstransporter ska gälla gynnsamma villkor för det svenska näringslivet.

Till transporträtten hör civilrättsliga frågor som är kopplade till transporter på väg och järnväg, till sjöss och i luften. Det handlar bland annat om

  • skadestånd vid skador på passagerare, gods eller miljön,
  • skadestånd och assistans vid inställda eller försenade persontransporter,
  • assistans till resenärer med funktionsnedsättning och
  • övriga villkor vid godstransporter.

I Justitiedepartementet bedrivs lagstiftningsarbete inom dessa områden. Eftersom transporträtten i stor utsträckning är internationellt präglad, sker mycket förhandlingsarbete inom EU och i andra internationella organisationer som ofta leder till lagstiftning i Sverige. Departementet sköter förhandlingar inom ansvarsområdet.

Näringsdepartementet ansvarar för andra frågor kopplade till transporter, till exempel organisatoriska frågor eller frågor om infrastruktur och säkerhet.

Aktuella frågor

Passagerarrättigheter

Den 10 juni 2014 överlämnades en proposition till riksdagen (prop. 2013/14:239) med förslag till kompletterande bestämmelser till EU-förordningarna om tåg-, fartygs- respektive busspassagerares rättigheter. Genom förslagen införs bestämmelser om tillsynen över att förordningarna följs och sanktioner som kan användas om förordningarna inte följs.

På passagerarområdet pågår också arbete med Kollektivtrafikutredningens betänkande Lag om resenärers rättigheter i lokal och regional kollektivtrafik (SOU 2009:81). I betänkandet har lämnats förslag till en transportslagsövergripande lag som ska ge passagerare i kollektivtrafik och regional trafik rätt till bland annat information, ersättning vid förseningar och assistans.

Ny järnvägstrafiklag

En särskild utredare har haft i uppdrag att utreda frågan om Sverige bör ansluta sig till en internationell konvention på järnvägsområdet som rör både person- och godstransporter och vilka lagändringar detta medför. I maj 2014 överlämnande utredaren delbetänkandet Tillträde till COTIF 1999 (SOU 2014:26) i vilket Sveriges tillträde till konventionen behandlas. Betänkandet är för närvarande under remittering. Utredningen ska också göra en allmän översyn av den civilrättsliga lagstiftningen om transporter på järnväg. Förslagen i dessa delar ska redovisas i februari 2015.

Skadeståndsansvar och försäkringsplikt vid sjötransporter

En särskild utredare har haft i uppdrag att föreslå lagändringar med anledning av två EU-rättsakter som reglerar transportörers skadeståndsansvar vid passagerartransporter till sjöss (Atenförordningen) respektive redares skyldighet att ha försäkring för olika sjörättsliga skadeståndsanspråk (försäkringsdirektivet). Utredaren har också haft i uppdrag att behandla frågan om Sverige bör ansluta sig till en internationell konvention om transportörers skadeståndsansvar för passagerarskador (Atenkonventionen).

När det gäller försäkringsdirektivet trädde de av regeringen föreslagna lagändringarna i kraft den 1 juli 2012 (prop. 2011/12:111, Ansvarsförsäkringar vid sjötransporter).

När det gäller Atenförordningen och Atenkonventionen överlämnade utredaren slutbetänkandet Skadeståndsansvar och försäkringsplikt vid sjötransporter (SOU 2012:8) till regeringen i mars 2012. Betänkandet har remitterats. Atenförordningen började tillämpas den 31 december 2012. I slutet av 2012 trädde därför svenska förordningsändringar grundade på betänkandet i kraft. Atenkonventionen trädde i kraft den 23 april 2014. Frågan om Sveriges anslutning till konventionen och vissa andra frågor i betänkandet bereds för närvarande inom Justitiedepartementet.

Begränsning av skadeståndsansvar vid sjöolyckor

I sjölagen finns bestämmelser om begränsning av bland annat redares, fartygsägares och bärgares skadeståndsansvar. Bestämmelserna bygger på 1996 års protokoll till 1976 års konvention om begränsning av sjörättsligt skadeståndsansvar, som utarbetats inom ramen för den Internationella sjöfartsorganisationen (IMO). I april 2012 beslutade IMO att vissa av ansvarsgränserna i 1996 års ändringsprotokoll skulle höjas. I mars 2013 överlämnade regeringen propositionen Skadeståndsansvar för oljeskador till sjöss (prop. 2012/13:81) till riksdagen. I propositionen föreslogs bland annat att Sverige ska godta IMO:s höjningar av ansvarsgränserna. Riksdagen röstade igenom de lagändringar i 9 kap. sjölagen (1994:1009) som behövs för att genomföra IMO:s beslut. Lagändringarna kommer att träda i kraft den 8 juni 2015.

Skadeståndsansvar vid utsläpp av farliga kemikalier till sjöss

En sakkunnig person har haft i uppdrag att lämna ett kompletterande förslag till om Sverige bör tillträda 2010 års internationella konvention om ansvar och ersättning för skada i samband med sjötransport av farliga och skadliga ämnen (2010 års HNS-konvention). I uppdraget ingick också att lämna förslag till de lagändringar som behöver göras, om Sverige ansluter sig till konventionen. Uppdraget har redovisats i en promemoria som har remitterats. Frågan om Sveriges anslutning till 2010 års HNS-konvention bereds för närvarande inom Justitiedepartementet.

Ansvar för avlägsnande av fartygsvrak

I november 2013 fick en sakkunnig person i uppdrag att ta fram ett underlag för bedömningen av om Sverige ska tillträda 2007 års internationella Nairobikonvention om avlägsnande av vrak (vrakkonventionen) och ge ett förslag till ställningstagande. Utredaren ska också föreslå de författningsändringar som behövs vid ett tillträde till konventionen. Uppdraget kommer att redovisas i en promemoria som kommer att remitteras under hösten 2014.