Elfenbenskusten

UD:s reseinformation

Du hittar reseinformation om Elfenbenskusten under Externa länkar.

Visum till Elfenbenskusten

UD svarar inte på frågor om visum till Elfenbenskusten.
För information om visumregler kontakta Elfenbenskustens honorärkonsulat:
Lars-Göran Andersson
Södra Kungsvägen 173
S-181 61 LIDINGÖ
E-postadress: consulat.ci.suede@gmail.com
Mobil: +46 73 696 41 10
www.consulatcisuede.blogspot.com

Sveriges förbindelser med Elfenbenskusten

Den svenska ambassaden som funnits i Elfenbenskusten sedan 1978 stängdes 2007. Istället finns en Stockholmsbaserad ambassadör för Elfenbenskusten.

Genom bland annat FN-organ och Röda Korset har Sverige gett humanitärt bistånd till Elfenbenskusten för att lindra den nöd som följt på eftervalskrisen våren 2011.

Både Sveriges export till liksom Sveriges import från Elfenbenskusten ökade under 2012. Den kraftiga ökningen i importen kan främst härledas till att Elfenbenskusten fått igång sin export av olja och oljeprodukter. Det finns idag ett 30-tal svenska företag i landet och Exportrådet har identifierat Elfenbenskusten som en av de intressantaste marknaderna i Afrika. Trots ökad politisk stabilitet är turismen fortsatt närmast obefintlig.

Elfenbenskusten i dag

Elfenbenskusten har sedan 1990-talet skakats av allvarliga oroligheter. Inbördeskrig bröt ut 2002 och landet var under flera år i praktiken delat i en sydlig del, som styrdes av Laurent Gbagbos regering, och en nordlig rebellkontrollerad del. FN-sanktioner infördes i slutet av 2004 och i samband med eftervalskrisen togs beslut inom FN om utökade sanktioner. Även EU har en autonom sanktionsregim mot Elfenbenskusten (för mer information om sanktioner se regeringens sida om sanktioner).

Det presidentval, som parterna hade enats om i fredsavtalet år 2007, sköts upp gång på gång, men hölls till sist hösten 2010. Enligt valkommissionen besegrade oppositionskandidaten Alassane Ouattara den dåvarande presidenten Gbagbo, men den senare vägrade att erkänna sin förlust. Det ledde till nya konfrontationer mellan Gbagbos och Ouattaras anhängare. I april 2011 tvingades Gbagbo att ge upp och Ouattara kunde formellt tillträda som president.

Striderna och oroligheterna under slutet av 2010 och början av 2011 har lett till stort lidande bland civilbefolkningen. Som mest beräknades omkring en miljon människor vara på flykt från sina hem. Försoning, reform av säkerhetssektorn samt behovet av att överkomma den straffriheten som existerar i landet är några av president Outtaras största utmaningar för att återuppbygga den politiska stabiliteten i landet.

Den ivorianska ekonomin har lidit svårt under eftervalskrisen, men har börjat återhämta sig. Landet är alltjämt världens största kakaoexportör, men exporten av olja överstiger nu intäkterna från kakaoexporten. Elfenbenskusten svarar för ca 40 procent av BNP i den västafrikanska ekonomiska och monetära unionen och utgör en viktig ekonomisk motor för regionen.

Kort historisk bakgrund

Elfenbenskusten var en fransk koloni mellan 1893 och 1960. Efter självständigheten styrdes Elfenbenskusten av president Felix Houphouët-Boigny fram till 1993. Under denna period upplevde landet ett ekonomiskt uppsving till följd av stigande världsmarknadspriser på landets exportvaror, kaffe och kakao. Efter Houphouët-Boignys död tillträdde Henri Konan Bédié som president. Han störtades vid en statskupp 1999. Först efter flera kuppförsök genomfördes presidentval 2000. Laurent Gbagbo valdes då till president.