Nyhetsbrev från Sveriges utsända kulturråd, 20 december 2010

Frankrike och dess kulturpolitik

Nedanstående text är baserad på den föredragning Mikael Jönsson höll den 6 december vid ett seminarium om fransk kulturpolitik arrangerat av riksdagen.

Tre ord kan enligt min mening beskriva den franska kulturpolitiken: Excellence, Elegance, Echanges

Enligt de officiella dokument som styr det franska kultur- och kommunikationsministeriet (Ministère de la Culture et de la Communication) så är dess uppdrag att:

"Tillgängligöra mänsklighetens storverk, framför allt de franska, till så många som möjligt." Av den anledningen bedrivs en politik för att bevara, skydda och värdesätta kulturarvet i sin helhet och framhäva betydelsen av att nya konstnärliga verk skapas samt att konsten och utbildningar inom konstens område fortsätter att utvecklas.

Kultur- och kommunikationsministeriet bidrar, tillsammans med övriga, direkt eller indirekt inblandade ministerier, till att utveckla den konstnärliga och kulturella bildningen av barn och unga under hela deras utbildningsperiod. Ministeriet har till uppdrag att uppmuntra lokala initiativ inom kulturområdet, utveckla kopplingarna mellan statens och regionernas kulturpolitik och att medverka till att definiera och genomföra regeringens decentraliseringspolitik. Ministeriet vakar över de kulturella näringarnas utveckling och bidrar till att nya tekniker utvecklas för att sprida konstnärligt skapande och kulturarv. Det samverkar, med övriga inblandade ministerier, för att sprida fransk och fransktalande kultur. Kultur- och kommunikationsministeriet arbetar även med kulturellt främjande utanför Frankrike.

Tillkomst och ansvarsfördelning

Sedan kulturministeriets tillkomst 1959 har en av dess huvuduppgifter varit att tillgängliggöra det arkitektoniska och konstnärliga kulturarvet liksom nyskapade verk. Denna målsättning har lett till en rad riktade politiska satsningar, utöver uppdraget att bevara kulturarvet och att stödja kreativt skapande.

Under 1960- och 70-talet var kulturpolitiken framförallt förknippad med uppbyggnaden av kulturhus och kulturcentra. Sedan början av 70-talet tillkommer den politiska ambitionen att kulturen ska vara en central del i människornas liv, vilket innebär att staten får i uppgift att försäkra alla medborgares tillgång till kultur. Det ställningstagandet leder till att kulturen länkas samman med övriga delar i samhället som staten ansvarar för och är ursprunget till de kulturfonder som bildades och som fram till 1985 fick bidrag från olika ministerier för att stödja innovativa åtgärder.

Från 80-talet blir i huvudsak kulturens utveckling kulturministeriets fundament. En rad kriterier är fortfarande giltiga som:
- Att alla konstnärliga och kulturella genrer ska inkluderas
- Att kulturen skrivs in i alla politikområden
- Att kulturen förankras i regionerna, i samarbete med regionerna, där de nationella kulturpolitiska målen följs upp av de lokalt ansvariga kontoren för kulturpolitiken. (DRAC, Direction Regionale Des Affaires Culturelles).

Under 80-talet genomförs även de första överenskommelserna direkt med regionerna i syfte att uppnå ett balanserat kulturutbud i varje region och därmed underlätta publikens tillgänglighet till kulturen. Dessa kontraktsmässiga överenskommelser är ett viktigt verktyg mellan staten och regionerna, där många regioner har integrerat den kulturella delen i stads-, region- och landsplansavtalen med staten.

Kulturens betydelse

Att kulturen har en stark position i Frankrike går inte att ta miste på. En viktig signal inom politiken är de ekonomiska ramar och förutsättningar som ges ett politikområde. Men avgörande är ändå kulturens genomslag i samhället.

Som en reaktion på den ekonomiska krisen 2008/2009 utvecklades ett "franskt svar på den ekonomiska krisen". I den ingick ett kulturellt tillväxtpaket med tre prioriteringar; renovering av historiska monument, utveckling av regionala projekt samt större nationella satsningar. Tillskottet till kulturbudgeten 2009 var på totalt 100 miljoner euro. Utöver den satsningen presenterade den dåvarande Franska kulturministern Christine Albanel tillsammans med president Sarkozy inrättandet av ett råd för konstnärligt skapande med president Sarkozy som ordförande med uppdrag att vara en drivande kraft för en "kulturell förändring". Med detta råd ville presidenten bekräfta "Statens kapacitet att sätta igång en kulturell förändring för att bidra till att bättre stödja kreativa processer".

Medan många länder de senaste åren tvingats till kraftiga budgetnedskärningar ökades den franska kulturbudgeten för 2011 med ytterligare 2.1 procent, vilket motsvarar en ökning på 145 miljoner euro.

Intäktssidan

Med drygt 76 miljoner turister är Frankrike ett av världens mest välbesökta länder och kulturen, i alla dess former, är en betydelsefull faktor. Louvren i Paris har t.ex. över 8 miljoner besökare per år och är det mest välbesökta museet i Europa. Ca 460 000 personer arbetar inom den kulturella sektorn. Mode- och lyxindustrin omsätter ca 35 miljarder euro och sysselsätter omkring 150 000 personer.

Jag kan inte annat än att anta att en rad större projekt som redan lanserats i det "kulturella krispaket" som bl.a. Palais de Tokyos uppdrag för samtidskonsten, Musée des Civilisations Méditerranéennes och renovering av Versailles är en följd av att man ser kulturen som en betydelsefull tillgång och bidragande intäktskälla och därför vågar genomföra stora investeringar och nysatsningar.

Ett nytt Centre Pompidou i Metz, ett nytt Louvren i Abu Dahbi samt Louvre-Lens och det nya nationella arkivet som flyttar och ger plats till att inrätta ett nytt museum om Frankrikes historia är andra stora satsningar som kräver många inblandade parter och har bl.a. påverkat lagstiftningen för mecenatskap och stiftelser.

Frankrikes kulturminister Frédéric Mitterand och ordföranden för Frankrikes förenade handelskamrar (ACFCI) Jean-François Bernardin har gjort en överenskommelse om utveckling av mecenatskap på 9 punkter mellan kulturområdet och näringslivet. Överenskommelsens inledning beskriver på ett tydligt sätt den samsyn kulturministeriet och handelskamrarna har angående kulturens betydelse för nationen både när det gäller kulturarv och ny kreativitet. I en värld av ökad internationell konkurrens ser de kulturen som en allt viktigare faktor för landets tillväxt då kulturens betydelse för investeringar och utveckling är avgörande. Kulturministeriet har dessutom under översynen av sponsor och mecenats lagstiftningen etablerat en "klubb" där de största givarna uppmärksammas för sitt direkta engagemang.

Även Frankrikes förre utrikesminister Bernard Kouchner presenterade under hösten 2009 ett förslag till förändring av Frankrikes kulturella diplomati och beslut i frågan fattades i juli 2010. Utgångspunkten är att kulturens roll i de externa relationerna blir allt mer betydelsefull i en globaliserad värld och den föreslagna förändringen syftar till att effektivisera verksamheten och öka synligheten. Frankrikes kulturinstitut i drygt 160 länder och med över 6 000 anställda kommer nu att samlas under en ny organisation Institut Français som ska ersätta dagens CulturesFrance. De centrala budgetmedlen dubbleras, nyrekryteringar pågår för att föra in ny kompetens direkt från kulturministeriet in i organisationen som tidigare endast lytt under utrikesministeriet och den gemensamma visionen, målen och identiteten arbetas fram.

Tillgänglighet

Insikten om kulturens betydelse gör att tillgängligheten till kultur är en prioriterad fråga. I oktober 2009 kom en studie över fransmännens kulturvanor.

Studien visar att kulturministeriet inte lyckats nå ut till de unga eller lågutbildade. Kulturminister Frédéric Mitterrands nylanserade slogan är därför: «Passer de la culture pour tous à la culture pour chacun» (Gå från kultur till alla, till kultur för var och en).

Minister Mitterrand vill inte bara föra ut kulturen till medborgarna utan få dem att aktivt delta i kulturlivet. Kulturen ska få ta större plats där den kan ha en mer direkt betydelse och påverkan som t.ex. i skolor, på sjukhus och i fängelser. Populärkulturen ska också komma att få en större plats. Kritikerna menar att det är en alldeles för enkel väg att gå att styra kulturen så att den skall vara tillgänglig för var och en om det bara sker för att siffrorna ska se bättre ut. Att se elitism som problemet och ändra kulturlivet från ett utbudsstyrt system där konst och kvalitet legat till grund, till ett mer efterfrågestyrt kulturliv där populärkulturen får större plats är, enligt kritikerna, för enkelt och endast en ursäkt för att nedmontera de kostnadskrävande institutionerna.

I februari 2011 kommer ett nationellt forum att tillsättas för att arbeta med tillgänglighetsfrågan.

Digitaliseringen

Digitaliseringen är ett sätt att mer effektivt nå ut och är inte endast en av kulturministerns huvudprioriteringar utan även en större nationell prioritering inom samtliga politikområden sedan 2009 med ett budgetutrymme på 4,5 miljarder euro.

I juni 2010 utlystes möjligheter att söka medel för nya lösningar med ett budgetutrymme på 750 miljoner euro för digitalisering inom kultur, forskning och utbildning. 141 förslag inkom och utreds nu. Digitalisering av 1900-talets mest betydelsefulla litteratur är ett av förslagen som inkommit liksom att etablera ett system för video on demand (VOD) av samtliga filmer som ingår i det nationella bild- och ljudarkivet (INA).

Min bild

De tre orden jag inledde med och som, enligt mig, beskriver den franska kulturen och påverkar politiken:
- Excellence
- Elegance
- Echanges

Excellence

Endast det bästa är gott nog. Det franska samhället är på många sätt hierarkiskt och elitistiskt. Skolan underbygger systemet, genom att de fåtal elever som gått vid Frankrikes Grands Ecoles utgör kärnan eller eliten i samhället. Under vissa perioder har landet praktiskt tagit letts av personer från ENA Ecole Nationale d'Administration, såsom president, ministrar, företagsledare osv. (ca 100 personer examineras per år). Men det ska understrykas att dessa skolor inte har höga avgifter utan verkligen riktar sig till elever med mycket stor begåvning.

Detta system, eller samhällsstruktur, sätter självklart sin prägel på landet. Ska du nå toppen i Frankrike är konkurrensen mördande. Kunskap och kompetens, förmåga till analys och reflektion, att uttrycka sig verbalt och klara av att argumentera är betydelsefulla delar som regelbundet kontrolleras. Inlärningen ligger i fokus och egen kreativitet eller utformning kommer endast i slutskedet, något som många, speciellt inom konstnärliga utbildningar kan uppleva som frustrerande eller rent av kvävande. Men de som klarar av kraven, tar sig igenom, tvingas ifrågasätta sin egen roll, får en stabil grund att stå på, fylls med kompetens från generationer av erfarenhet och ett kontaktnät av största vikt. Kanske är det detta som ligger till grund för att vi ibland upplever fransmännen som lite för självsäkra, snudd på arroganta. Men denna trygghet och stabila grund kan också vara anledningen till den nyfikenhet som jag ändå upplever från fransmännen på andra kulturer, synsätt och lösningar. Men för att övertyga dem måste du vara beredd att ta diskussionen, kunna formulera dig på ett elegant och retoriskt sätt och inte vara för direkt utan gärna "brodera" din utläggning med metaforer och litterära citat. Det måste framgå att du har grund för det du påstår och tänkt igenom det ordentligt. Intresset för det komplexa avskräcker absolut inte. Svåra frågor mottas med stort nöje och det ska ges tid till att debattera.

Elegance

Att njuta är en viktig del i det franska samhället. Det vackra, eleganta, den goda smaken men även det komplexa gäller för såväl kulturens samtliga områden som andra delar av samhället, men den bör utmana och kunna bidra till debatt eller åtminstone diskussion för att visa på tillräcklig nivå och skapa intresse. Som exempel kan nämnas arkitekturen. Eiffeltornet på sin tid var lika omdiskuterad som Centre Pompidou eller glaspyramiden vid Louvren. Med de har blivit världsberömda monument som lockar mängder av besökare.

Lyx, flärd, mode, champagne, vin, och inte minst den franska gastronomin som nu finns med på UNESCO:s immateriella kulturarvslista, är en rad förnimmelser jag förknippar med Frankrike. Julfirandet sker i elegansens tecken där Champagne, ostron och fin choklad står på menyn.

Vi kan ibland se lyxartiklar och mode som onödiga konsumtionsartiklar men får inte glömma den bärare av kulturarvet de faktiskt är. Mycket bottnar i ett hantverk som fortfarande vårdas ömt i Frankrike och stora delar av produktionen inom de största modehusen sker fortfarande på plats i Frankrike. Haute couturen är har definitivt en betydelse för kreativiteten och är föremål för en rad analyser. Modehusen värnar om ny kreativitet och investerar stort i att utbilda och ge nya talanger chansen inom en rad olika områden. Det handlar om att stimulera smaken och intellektet, utsättas för det nya, och ge chansen till de som vill eller kan, att ta del. LVMH där många av de stora modemärkena ingår är en stor kulturmecenat och många bygger upp stiftelser konsthallar och museer för att stimulera och utmana. Men även internationella kontakter är av stor betydelse för att lära sig nya tekniker, färgblandningar eller uttryck.

Echanges

Utbyten är enormt betydelsefullt, inte bara för kulturlivet utan för hela samhällsutvecklingen. I Frankrike är det kulturen och dess mångfald i sig som är av betydelse och det nationella är av underordnad betydelse. Tryggheten i sin egen upplevda starka ställning på kulturområdet, liksom genom en trygghet i en väl underbyggd kompetens, bidrar säkert till den generositet och nyfikenhet jag upplever i Frankrike. Jag möts ytterst sällan av rädsla för det andra...

Om något kan vara av betydelse, oavsett om det är av nationellt eller internationellt intresse, och oavsett om det producerats i Frankrike eller av fransmän, så är det viktigt att det lyfts fram och ges förutsättningar. Vi kommer här tillbaka till den första punkten i den franska kulturpolitikens uppdrag: Att tillgängliggöra mänsklighetens storverk, framför allt de franska, till så många som möjligt.

Varje år inbjuds ett antal länder att visa upp sin bild i Frankrike och kostnaden delas mellan Frankrike och det inbjudna landet. 2010 är l'Année Franco-Russie (det fransk-ryska året). Allt i syfte att öka kontakten och på så sätt förståelsen nationer och folk emellan. De ca 160 kulturhus som Frankrike driver utomlands har i uppdrag att visa på mångfalden inom kulturen och de är absolut inte främmande att visa kultur från andra regioner eller länder i sina lokaler.

Slutsats

Jag upplever att kulturen har en överordnande ställning i syfte att ligga till grund för mänsklighetens fortsatta utveckling, skapa ökade insikter och i förlängningen förståelse mellan människor. Det innebär att kraven är högt ställda. Samtal och livliga debatter avlöser varandra. Allt ses inte som kreativitet, utan baserad i kompetens och erfarenhet granskas det som ska erbjudas och subventioneras. Synen bottnar i tolkningen av själva ordet kreativitet som: kapaciteten hos en individ eller grupp att komma på, skapa och förverkliga ett nytt koncept, ett nytt objekt eller en ny lösning på ett problem. Strävan efter "excellence".