Finanspolitiken ska granskas bättre

Den svenska finanspolitiken följs kontinuerligt upp av en rad internationella och nationella aktörer. I Sverige är det flera olika myndigheter som löpande granskar och följer upp finanspolitiken, till exempel Ekonomistyrningsverket (ESV), Finanspolitiska rådet, Konjunkturinstitutet (KI), Riksgälden och Riksrevisionen.

Finanspolitiska rådet har i detta sammanhang ett särskilt ansvar att utvärdera långsiktigheten i den samlade finanspolitiken. Regeringen har tidigare aviserat att instruktionerna för ESV, Finanspolitiska rådet och KI skulle ses över i syfte att tillse att alla relevanta aspekter av finanspolitiken får en tydlig belysning. För ESV:s del bedöms det inte finnas behov av förändringar medan KI fått i uppdrag att bland annat beräkna långsiktigheten i de offentliga finansernas stabilitet samt utveckla sin uppföljning av regeringens prognoser. Även för Finanspolitiska rådet bedöms det finnas behov av vissa förtydliganden samt förändringar.

Regeringens utgångspunkter är:

Väktarrollen bör stärkas i rådets inriktning. Utvärderingen av den långsiktiga hållbarheten i de offentliga finanserna och uppfyllelsen av de budgetpolitiska målen bör ges en mer framträdande roll bland de frågor som rådet granskar. Detta är en prioritering av väktarrollen som är väl förenlig med den ekonomiska litteraturens rekommendationer kring huvudsyftet med finanspolitiska råd. Utöver detta bör rådet även i fortsättningen ha till uppgift att bedöma effekterna för tillväxt och sysselsättning av regeringens politik, granska kvaliteten i lämnade prognoser och i de modeller som ligger till grund för prognoserna samt att granska förslagen till åtgärder.

Rådets utformning och villkor bör förtydligas. Vissa förändringar av längden på ledamöternas förordnanden samt rådets storlek är motiverade. Finanspolitiska rådet lämnar idag själv förslag på vem som ska ersätta en ledamot som lämnar rådet, vilket ökar rådets självständighet. Denna ordning är helt unik ur ett svenskt förvaltningspolitiskt perspektiv. Den ställer dock krav på en begränsning av den maximala längden på mandaten för rådets ledamöter så att de inte ska kunna föreslå konstanta återval av sig själva. För att värna en kontinuerlig prövning av rådets egen analys bör en maximal tid för förordnanden på tre år för ledamöterna respektive sex år för ordföranden övervägas.

Det ska dock vara möjligt att återkomma till rådet efter en tid utanför rådet. Mandatperioderna bör därtill göras rullande så att alla ledamöter inte byts ut samtidigt. Vad gäller antalet ledamöter i rådet kan det minskas till sex, då rådet i ett internationellt perspektiv har många ledamöter. Därmed frigörs resurser för att stärka analyskapaciteten vid rådets kansli.

Rådets självständighet bör stärkas. Rådets legitimitet upprätthålls främst genom att rådet agerar självständigt inom det uppdrag som ges via myndighetens instruktion. Samtidigt kan det vara viktigt att tydliggöra och stärka rollen som självständig granskare av regeringen. Det bör därför prövas att placera rådet under riksdagen. En sådan institutionellt omfattande förändring kräver dock en bred samsyn mellan riksdagens partier och även med partipolitisk enighet är processen lång och komplicerad. Inom ramen för en bred och förutsättningslös utredning av frågan bör riksdagens förvaltningspolitiska förutsättningar samt eventuellt behov av grundlagsändring också diskuteras.

Med redovisade förslag får rådet förbättrade förutsättningar att även framdeles självständigt granska och konstruktivt kritisera regeringens ekonomiska politik. Samtidigt är det viktigt att finna långsiktigt hållbara lösningar vad gäller rådets roll och villkor. Jag kommer därför med utgångspunkt i ovanstående förslag snarast ta kontakt med Miljöpartiet och Socialdemokraterna för att söka en gemensam överenskommelse kring rådets roll och villkor. Det vore önskvärt om vi kunde nå en samsyn kring hur rådet bäst bör arbeta för att värna en effektiv granskning av regeringens ekonomiska politik. Jag är medveten om att processen kan komma att ta tid men det är viktigt med långsiktigt hållbara lösningar.

Genom ökad öppenhet, tydlighet och förstärkt utvärdering och granskning av finanspolitiken har rådet skapat ett ökat tryck på oss beslutsfattare att ständigt pröva våra beslut utifrån uppsatta mål och utifrån ett mer långsiktigt perspektiv. Finanspolitiska rådets arbete utgör också ett viktigt bidrag till en bred diskussion som kan gagna det demokratiska samtalet i Sverige.

Anders Borg
finansminister (M)